"Jag är ju iallafall inte gay"

Precis så sa just en snubbe på tv. Det var viktigt för honom att vara tydlig med detta, så att ingen skulle få några idéer. Och den här bögskräcken är väl ingenting ovanligt kanske. Men, när det kommer ur käften på en snubbe som aldrig varit intresserad av kvinnor, eller att ha någon fysisk relation med en annan människa, utan istället tänder på bilar... ja då blir det för mycket till och med för min hjärna att hantera och jag översköljs av behovet att bara skrika ut "du är sjuk människa. SJUK!".
Och att vara gay känns ju som något som borde vara lättsmält för föräldrar och vänner i jämförelse med detta...

Jag vet. Jag borde vara öppen och förstående.

Men jag kan inte.

För det är alldeles för sjukt.